Funderingar så här på kvällskvisten

Ibland önskade jag verkligen att jag hade haft ett annat liv...Just nu känns det som att det är något väldigt stort som saknas...jag vet att mycke i mig måste ändras för jag klarar inte av att leva med mig själv just nu. Går jämt och ständigt runt och är allmänt sur och arg. Minsta lilla så ryter jag till och jag vill verkligen inte ha det så.

Vad är felet?

Kärleken som jag vill ha på topp är inte alltid på topp...Just nu känns det som att vi drar åt olika håll. Han vill åt ett håll och jag vill åt ett annat. Jag kämpar för att vi ska ha det bra medans det känns som om han motarbetar det hela tiden. Jag vill vara lycklig och känna mig älskad. Just nu är jag nog bara mest i vägen för honom. Han är upptagen med sitt och jag blir ledsen över att komma på sista plats. Han är tjur och vresig för det mesta. Jag vill pussa och gosa medans han sitter vid datorn och tycker att den är mer intressant. Jag frågar hur han har haft det på jobbet och han är inte ett dugg intresserad av mitt arbete.

Mitt arbete är inom säkerhetsbranchen där jag ska hålla en form av ordning på olika oblekt som vi har. Ibland kör jag rondbil då jag har låsöppningar och ska försöka serva kunderna på det bästa sättet jag bara kan. Ibland får man skit från olika håll men det är nog första gången som jag riktigt känner att jag gör ett bra jobb. Kan inte "Han" förstå det? Kan inte han stötta mig när jag kommer hem från jobbet och har haft en jobbig dag? Om jag aldrig berättar någonting så får han aldrig reda på hur jag har det.
Jag kan stå öga mot öga med en påverkad man inne på systembolaget och känna att Gör inte jag detta rätt eller säger  dom rätta orden så viker han ihop mig som ett dragspel. Chocken kommer när jag kommer hem vad som egentligen skulle kunna ha hänt men då har jag ingen som frågar mig hur jag har haft det på jobbet. Väljer jag då att vara tyst så tror han att allt är bra, väljer jag att prata så är det en chansning om hur han kommer att reagera. Får han någonsin veta hur jag egentligen mår vissa gånger så kommer han bara att säga att jag ska söka ett annat jobb...men jag gör ju mitt jobb bra...peppar peppar så har jag aldrig råkat ut får någon större fara, men det kanske kommer och då vill jag ha en kille som stöttar mig och som tar hand om mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0